Hej kompisar!
Får ni också hjälp med att klippa naglarna? Han som hjälper mig heter Erik. Han kallas visst för hovslagare, men mig har han minsann aldrig slagit! Matte har tränat mig att stå på tre ben när hon behöver ta bort jord och annat skräp som har fastnat under hovarna. Jag gillar inte riktigt när hon lyfter mina bakben. Då försöker jag oftast komma loss, men det slutar alltid med att matte får som hon vill.
Och det är kanske ändå tur att jag har fått vänja mig, för när Erik lyfter på ett av mina ben måste jag stå stilla lite längre. Det går ganska bra när han håller på med frambenen – jag sparkar bara upp dem lite grann. Jag skulle faktiskt kunna passa på att nafsa honom i baken när han står så bra till, men då tar matte ett stadigare tag om grimskaftet, så det får jag inte.
När han är klar med framhovarna och tar tag om ett bakben protesterar jag. En gång lyckades jag faktiskt komma loss, haha! Fast det hjälpte inte – han tog bara nytt tag och så fick jag stå där på tre ben igen.
Mina hovar kan bli lite trasiga i kanten ibland, men Erik klipper lite och filar lite så sedan blir de alldeles runda, små och fina igen. Då känns det lite annorlunda att gå på dem, fast ganska skönt.
Vi hörs!
Puss och kram!
Text och foto: Kristina Björemark
Haha! Jag får hjälp med naglarna!
Hihi
Söt du är fölis. Du borde blogga oftare
Ja, klippa naglarna är faktiskt urtråkigt…
Vad stor du har blivit! Jag är inte så särskilt förtjust i att klippa naglarna heller. Det är ju så tråkigt, men man måste tyvärr.
Haha, gulligt!
Kommer du att blogga en gång i månaden?
Hej!
Jannica här. Ja, Fölis kommer att blogga ungefär en gång i månaden från och med nu.
Kram