Älskade Chica

I september 2006 var redaktörerna från de sju PennyGirl-länderna på möte i Spanien. Konferenscentrat, som under några dagar var vår arbetsplats, är vackert beläget på en sluttning med eftermiddagssol och en storslagen utsikt över Gibraltar åt ena hållet och … en ödetomt åt andra hållet. En bit ner på denna övergivna, sopbelamrade markplätt fick jag snart syn på en häst – som inte alls såg ut att må bra. Jag tog med mig en kollega nerför backen, klev in genom det trasiga stängslet och hittade …

… Chica vars dagar var räknade!

När jag ser ett djur som far illa måste jag reagera – jag kan helt enkelt inte låta bli. Djur ska aldrig lida, men det gjorde Chica och jag var tvungen att göra någonting; tvungen att slå larm! Jag pratade genast med en norsk kollega, som jag vet är lika stor djurvän som jag, och hon blev förstås också upprörd över det hon fick höra och senare också se.

Det ena ledde till det andra. Snart var även ”bossen” underrättad och en enorm procedur inledd. Som faktiskt – håll i dig nu – slutade med att Pollux, som klubben då hette, köpte Chica!!!

Men först fick vi luska ut vem som ägde hästen och kontakta honom. Därefter var det bråttom, bråttom att få dit en veterinär för akut behandling av det stackars stoet som bland annat visade sig ha hög feber och bara var några dagar från döden! För att inte tala om det djupa såret fullt av flugägg på hennes nosrygg, den enorma avmagringen … Och ändå – ändå – var Chica den vänligaste själ du kan tänka dig! Hon orkade knappt hålla huvudet uppe där hon stod, men med en enorm kraftansträngning lyfte hon blicken och såg på oss med en sådan värme och innerlighet som bara ett djur kan. Och detta gjorde hon mot oss människor – av samma släkte som den hemske man som försatt henne i den situation hon nu befann sig.

Men där och då, på bara ett par dagar, räddade vi Chica. Vi tog kontakt med en spansk ranch som skulle vara seriös och bra och bara några dagar senare flyttade vårt sto dit. På ranchen återhämtade sig vår lilla prinsessa mycket snabbt och blommade snart åter i all sin prakt – vilken magnifikt vacker häst vi ”trillat över”! Dessutom var hon rätt stark och småkaxig mot andra hästar, visade det sig när hon återfått krafterna – och det var ju lite kul.

Sommaren 2008 tog vi ytterligare ett steg på vägen och lät Chica flytta ända ”hem” till Norge. Där levde hon de sista fina månaderna av sitt liv innan hon till slut fick cancer och till vår stora sorg måste trava vidare till Trapalanda.

Saknaden är enorm efter denna häst, som först tvingades vara med om någonting fullständigt fasansfullt, men sedan – tack och lov – också fick uppleva en fantastisk tid.

Vänliga, vackra Chica. Det är svårt att tro att det här är samma häst som på bilden överst!

Jannica Almblad
Redaktör, PennyGirl