Paulinas blogg 27 juli 2011

Så var det äntligen dags för ett blogginlägg igen!

Det känns som att jag börjar varje inlägg med meningen ”det går jättebra…”, men så är det ju.
Allt flyter på så otroligt bra och solen gör varje dag ljus och härlig. Nu när det är ljust så länge kan jag vara i stallet uppemot 6 timmar per dag!
Det är verkligen länge med tanke på att jag bara har två hästar, som dessutom är shettisar. Men vad kan jag säga – tiden går fort när man har roligt.
Jag tänkte att jag kanske kunde berätta om hur en vanlig dag i stallet ser ut för mig, som säkert skiljer sig en hel del från majoriteten.
Dels därför att jag ju inte har några ridbara hästar, men också för att jag har dem på lösdrift.

En vanlig dag i stallet brukar börja med att jag och Ulrika går till sommarhagen de för tillfället står i för att ta in de hästar vi ska ta hand om först.
Jag brukar börja med Humle som ofta är väldigt tydlig med att han vill följa med in, Alvin är lite tillbakadragen och kräver lite mer av mig så därför tar jag honom sist.
Sedan får Humle gå lös in till stallet med mig tillsammans med Ulrika och hennes arabvalack Cnatte. Vi brukar pyssla i stallet en bra stund innan vi ger oss ut.
Pysslet består till viss del av borstning, genomgång av man och svans, gos och visitering (när man kollar igenom så att hästen inte har sår eller svullnader).
Men något jag börjat intressera mig mer och mer för nu är hovar. Jag kratsar ur, borstar bort smuts och kollar så att allt står rätt till.
Kanske behöver man raspa lite för att jämna till en ojämn kant, eller så får man hämta hovkniven och ta bort lite traktstöd för att hoven ska ha en jämn anläggningsyta.
Detta är något man absolut inte bör ge sig på själv (annat än att borsta eller kratsa hoven) utan kunskap och vägledning av ett proffs,
men om man vet vad man håller på med är det en otrolig tillgång att själv kunna hålla hoven frisk och stark.
Allra sist innan vi ger oss ut sprayar jag strålarna (den mjuka delen mitt under hoven) med äppelcidervinäger för att hålla borta bakterier.
Detta gör jag både på Alvin och på Humle för att inte strålrötan ska utvecklas mer.
Strålröta kännetecknas av att strålen har en djup fåra i mitten och att den är svampig och flikig.
En frisk stråle är bred och jämnplatt – som en hårdare typ av trampdyna!

Både Humle och Alvin har lite strålröta pga dålig dränering i deras nuvarande hage, men det är inget som går att göra något åt för tillfället.
Det samlas vatten på marken och hovarna får inte riktigt torka upp som de behöver vilket bakterierna älskar och frodas i.
Äppelcidervinägern hjälper strålen att kämpa mot bakterierna så det är något vi använder oss mycket av.
Efter att äppelcidervinägern har torkat in tar jag antingen på grimman med arbetsrepet till, eller tar ut honom löst beroendes på vart vi ska.
Jag kör mest men har gått en hel del sista tiden, men körning har jag ju pratat mycket om innan så jag varierar mig lite och berättar om våra promenader nu.

Ska vi en förhållandevis kort eller normallång runda (30 min – 1½ timme) blir det att han får gå helt löst men ska vi ut på långrundor (1½-2½ timme)
brukar jag ta på honom grimma så att jag kan slappna av lite. Även om han är väldigt lydig måste man hela tiden fokusera på honom och se till att han håller sig där han ska.
Därför är det skönt att, på långa rundor, koppla i repet och veta att han inte kommer någonstans. Men just idag berättar jag om en normallång runda där han får gå lös.
Vi går ut från stallet på vägen och går igenom den pyttelilla byn där hästarna bor, bort mot skogen. Det kommer oftast några bilister som vinkar och ler glatt när de ser oss.
Vissa dagar lockar gräset mycket och Humle vill nappa åt sig gräs i vägkanten. Men om han ska gå lös kan jag inte låta honom göra precis som han vill så där sätter jag stopp.
Han får ofta äta gräs när vi är ute, men det får han göra som en belöning när han till exempel passerat något läskigt utan att bli rädd, när han kommit i trav på en inkallning osv.
Vi lägger helt enkelt in lite träning och skoj på vanliga promenader och använder oss av naturen som belöning!

På vägen mot skogen brukar vi göra lite olika övningar. Ulrika tränar lite med sin häst och jag tränar med Humle. Humle brukar få leka sick-sack över vägen.
Målet med den övningen är att jag ska gå baklänges med honom framför mig och sedan skicka honom från sida till sida på grusvägen utan att han äter gräs.
Han ska alltså svänga ut mot högra sidan av vägen, gå ett par steg i gräset och sedan gå över vägen och komma tillbaka till den vänstra sidan utan att äta.
Klarar han det får han beröm och jag knäpper med fingrarna mot gräset som en signal att han får lov att äta. Sedan får han äta ett par minuter innan vi gör om det igen.
Den övningen hjälper mig att kontrollera hans gräsätande (så att han inte rymmer iväg) och han lär sig att om man bara lyssnar och håller sig vid mig får man vad man vill ha.
Då försvinner hans behov av att rymma (varför ska han rymma när han får äta gräs och ha roligt hos mig) och vi kan jobba tillsammans även utan utrustning.
Nyckeln är att det han gör för mig måste löna sig för honom, han måste också vinna något på att göra alla de konstiga saker jag ber om.
För att samarbeta måste man vara två!
Sedan går vi in i den lilla skogen (som egentligen är en förväxt dunge) och springer runt där.
Vi leker lite följa John och Humle tycker det är jättekul att galoppera efter mig över stock och sten!
Ibland lurar jag honom lite för att kolla om han lyssnar även på längre avstånd, genom att be honom äta gräs och sedan smyga iväg medan han äter.
När jag har kommit en bit ropar jag på honom och då brukar han numera komma i trav eller galopp – vilket ju leder till att han får äta igen.
I skogen brukar vi gå runt och hästarna hittar hallon (hallonbuske är både gott och nyttigt för hästar), god bark som innehåller mineraler och även ätbar jord på vissa ställen.
Hästarna brukar veta vad kropparna behöver och letar upp växter som innehåller det som saknas. Jag och Ulrika brukar sitta på varsin stock och pusta ut under tiden!
När hästarna känns nöjda brukar vi vända hem och då är både vi och hästarna väldigt trötta. Tillbaka i stallet myser vi lite och kollar igenom hovarna igen.

Efter vi har lämnat av Humle och Cnatte är det dags för Alvin och Isa att jobba! Den senaste tiden har det blivit mycket arbete för hand (tömkörning och annat liknande arbeta) för att stärka hans muskler, men också en hel del grovjobb. Vad menar jag då med grovjobb? Jo nu ska ni få höra!
I skogen vi brukar gå till ligger det högar med sly, alltså avsågade grenar och träd (som kanske riskerat att välta) och många trädsorter där är väldigt nyttiga.
Har man som vi, inte tillgång till en skogshage går hästarna miste om många saker de egentligen tycker om och vill ha. Därför får vi hjälpa dem lite på traven.
Vi samlar ihop lite grenar och stockar som ser fräscha ut och som är ätbara för hästarna (vi tar bara det vi är säkra på) och låter hästarna dra hem det.

Jättebra motion och uppskattat av arbetsmyror, som ju shettisar är! Så när vi hämtat Isa och Alvin kollar vi igenom dem och gör samma sak som med de andra,
innan vi beger oss ut på ännu än runda för att hitta sly. Vi tar självklart bara det som redan är nedfallet/avsågat!

När vi hittat något som ser bra ut sätter vi fast det i hästarna och påbörjar vägen tillbaka till stallet, med vår ”dyrbara” last släpandes efter oss.
Hästarna tycker verkligen det är jätteroligt och verkar nästan tävla lite med varandra om vem som ska ligga först på hemvägen.
Väl inne i hagen har vi två olika ställen att lägga slyn på. Ett ställe för löv och grenar och ett där rotsystem och bark hamnar.
Just nu används inte den hagen (de går på sommarbete) så det ska bli otroligt spännande att se hur hästarna reagerar när de flyttar tillbaka igen.
Senast idag fick Humle och Isa hjälpas åt att dra in en stor rotvälta som låg ett par meter från hagen och det var kul att se hur de tillsammans drog den tunga lasten.
Efter de har arbetat klart brukar vi tömköra någon minut i trav så de får röra på sig fritt och slappna av innan de skrittas av.
Det är otroligt viktigt att man inte belastar hästarna för tungt eller för länge då det kan ge förslitningsskador – så vi känner alltid själva på tyngden innan vi låter hästarna dra.
Detta är vad vi har hållit på med den senaste tiden, men även mycket annat som inte fastnat på bild. Alvin jobbas som sagt mest vid hand och där tränar vi på att han ska länga ut hela halsen och ändå trampa under sig med bakbenen – jättesvårt tycker herr machoponny som helst av allt vill krulla ihop sin nacke och sparka sådär coolt med benen som bara han kan!

Men han tycker det är jätteroligt att bli tömkörd och lär sig saker hur snabbt som helst, man får hela tiden komma på nya övningar och utmaningar vilket utvecklar en som tränare.
När han inte arbetas på töm får han också promenader till skogen tillsammans med Cnatte och det är superduperkul! Gott att smaka på alla goda växter och roligt att skutta över träd.
Hoppas att ni har det lika bra, och att ni ser till att vara ute i det fina vädret!
Kramar och gnägg från Paulina, Alvin och Humle

Mvh Paulina

Paulinas hemsida

Har du frågor till Paulina? Nu har du chansen att fråga allt mellan häst och hage! Klicka på bilden för att lämna din fråga!