Paulinas blogg 30 sept 2011

Hej!

Nu börjar det verkligen kännas höstigt ute tycker jag. Både Alvin och Humle har hunnit en bra bit med sina tjocka vinterpälsar, de ser mer ut som björnar än shetlandsponnyer nu! Alvin svettas otroligt lätt (och över hela kroppen) så han springer bara med bredvid vagnen när det är relativt varmt ute. Även om jag inte tror att det är någon fara så känns det inte så snällt att släppa ut en genomblöt häst i kallt väderlag. Istället har vi börjat komma tillbaka till arbetet från marken! Vi har verkligen inte hunnit ikapp dit vi slutade, men nu när gräset inte är så kraftigt längre har hans vikt hamnat på andra prioritering. Det innebär att vi kan slappna av mycket mer och göra annat än att oroa oss! I helgen ska vi bygga en liten provisorisk, flyttbar paddock att ha i hagen. Det går bra att träna utan paddock också, men när man är mitt i en flock av 5 nyfikna, leksugna hästar så kan det vara lite krävande både för häst och människa att hitta fokus. Träningen brukar alltid sluta med att man bara fjantar rundor och har roligt! Och det är ju jättebra på sitt sätt, men inte alltid. Om man bara är oseriös kommer man ingen vart, likväl som att man inte kommer någonvart om man alltid tränar på blodigt allvar. Jag tror på att hitta en lagom balans mellan viljan att nå sina mål och viljan att bara ha roligt. Utan mål blir inget roligt, och utan roligheter kan man heller inte nå sina mål. Så paddocken kan säkert hjälpa oss alla att hitta lite mer struktur i vår träning!

Bortsett från leken/träningen från marken med Alvin så har vi även börjat jobba en del med lastträning. Han har aldrig varit svår att lasta på något sätt, men har ändå alltid haft en del osäkerhet omkring det hela.

Han är en otroligt snäll häst och gör saker man ber honom om även om han egentligen inte vill. Jag har känt att han inte riktigt har varit ”med mig” när det gäller lastningen så nu kör vi på en ny teknik för att bygga upp hans självförtroende. Jag jobbar med omvänd psykologi i detta fallet (inte jag som kommit på denna metod) som verkar funka jättebra! Det får honom att känna sig självsäker, trygg och lite kaxig. Han behöver aldrig gå in om han inte vill och jag kommer aldrig be honom göra något han inte är redo för. Tyvärr är det ett lite för brett ämne för att ta upp såhär, men nu har ni fått ett litet hum om hur det går till iallafall! Hela den biten har även hjälpt honom i hans ”personliga” utveckling och jag har sett stora förändringar i hans beteende bara den senaste veckan.

Han har börjat ta mycket större plats i flocken och har uttryckt många olika nya åsikter inför sina kompisar. I vanliga fall är han en häst som i princip ber om ursäkt för att han finns och går undan bara någon tittar på honom, men nu börjar han verkligen tuffa till sig! Jag tror att flocken har blivit mycket mer balanserad sedan den nya hästen Cheríe kom, och alla verkar ha hittat sin egen plats i flocken.

Humle och Alvin har blivit rätt tighta och även Isa (Humles mamma) har börjat ty sig lite till Alvin. Hans nya självförtroende har lett till att han som sagt vågar uttrycka sig och ta mer plats, vilket i sin tur har lett till att han tar fler initiativ. Han kan nu gå fram till Humle och börja nypa honom lite i läppen som en inbjudan till lek, och det hände aldrig tidigare. Om han väl busade så behövde han bli ”igångjagad” av någon annan i flocken först.

Jag har en ganska så ny körfilm också! Hade tyvärr ingen som kunde filma oss så jag fick själv ställa kameran och filma, vilket var lite trixigt. Men jag tycker ändå att resultatet blev helt okej. Filmen är från mitten av september ungefär. Det svarta lilla odjuret är min ena hund Minnah som nu har börjat få följa med på körturerna. Har inte velat ha med henne tidigare pga hennes ålder, men nu blir hon ett år om ca 2 veckor så nu vänjs hon in för att lederna och kroppen inte ska bli överbelastade.

Paulinas körfilm

Hoppas ni har det bra där hemma, vi hörs snart igen!

Mvh Paulina