Paulinas blogg 30 nov 2011

Nu är det snart jul, och jisses vad fort tiden går!

Även om det tekniskt sett är vinter ute så är det tyvärr inget som märks här nere i nordvästra skåne. Vi har bara haft en enda dag med ordentlig frost, och jag kan fortfarande gå runt i fleecejacka. Jag är en sådan person som normalt sett tycker om vintern, men inte när den känns som höst.

Hästarna däremot verkar inte märka att vädret inte har följt almanackan för de har pälsat på sig ordentligt! Det känns som att jag skriver det varje gång nu men jag börjar faktiskt få svårt att se vad som döljer sig under all päls! Hovarna blir mindre och mindre i takt med att hovskägget breder ut sig, och skägget ska vi inte ens tala om! Men de verkar behöva pälsen och fryser följaktligen inte.
Senast igår när jag gick igenom hagen med ficklampa för att titta till Alvin och Humle så låg flera av hästarna i flocken ner. Det var rätt kyligt och blåsigt ute men om de väljer att ligga och vila mitt ute i gräset kan de knappast frysa.

Hästarna stormtrivs just nu! Alvin har det rätt jobbigt på sommaren (han är inte så värmetålig) så nu när vädret är kallare har han blivit mycket mer positiv och social. Vi har fått två hästar till i flocken också, något som jag trodde skulle bli mer komplicerat än vad det blev. Hela flocken blev glad och allihop trivs tillsammans. Nytillskotten består av en mamma och ett föl. Mamman heter Lilita och det fyra månader gamla fölet heter Twilight.

Nytt sedan senast är också våra hönät. Vi har skaffat två så kallade slow feeding-nät som är till för att hästarna ska äta långsammare. Det är nät med cirka tre cm breda maskor. Hästar är ju betesdjur och behöver äta många timmar om dygnet för att må bra, vilket kan bli svårt om de får i sig mycket på en gång. I det vilda lever hästarna i en rätt så karg miljö där maten inte är särskilt sockerrik. De vandrar i stort sett hela tiden och plockar i sig små mängder gräs i upp till nitton timmar om dygnet.

Hästarna på Alvin och Humles lösdrift har ju haft fri tillgång till hö tidigare (dvs de har fått äta så mycket dem vill), men vi kände allihop att sockermängden blev lite för hög. Skaffar man slow feeding-nät så får hästarna i sig mindre mängd per tugga och kan alltså äta precis lika länge som de behöver utan att fylla magsäcken. Hästar blir inte mätta genom mängden de äter utan genom antalet tuggningar. Så istället för att de ska ta stora tuggor får de nu pilla lite och kämpa för att få ut höet, och vi märker stor skillnad på hästarna sedan vi satte in näten. Istället för att de stod inne och åt stora tuggor tills det tog slut så hittar de på annat och äter bara när de behöver. Både Alvins och Humles mage har minskat i omfång, vilket beror på att magsäcken inte är fylld (vilket inte är naturligt för en vild häst) och det skapar ett mycket bättre flöde i tarmsystemet.

På motionsfronten ser det likadant ut som innan ungefär. Jag är där sent på vardagarna och större tiden av helgtimmarna går åt till att mocka hage, fixa med staket och andra sysslor som inte hinns med när det mörknat. Det har blivit skogspromenader, trickträning och en massa mys med hästarna.
Humle överraskade mig genom att lägga sig på kommando även ute, så nu vågar jag säga att tricket sitter helt! Det tar lite tid för honom att lägga sig (med tanke på att vi inte tränar det så ofta) men han förstår och är väldigt villig.
Alvin har fått träna på saker som inte fungerat så bra i sommar. Till exempel stegra–puss, galoppombyten med mera. Han är så matt på sommaren att det känns lite elakt att kräva för mycket av honom.
Det är viktigt för mig att man tränar på saker som även hästen tycker är kul och lärorikt! Just nu går jag bara och väntar på att det ska komma snö så vi kan sätta igång med pulkåkningen!

Ha en fin dag alla läsare – vi hörs snart igen!
Paulina