Dulcinea & Voltereta

Kära vänner,
Mitt namn är Dulcinea och mitt föl heter Voltereta. Concordia, människo-chefen här på Santa María räddningscenter, har bett mig skriva om hur jag och mitt föl hamnade här.

Malaga i södra Spanien har inte bara hav och långa sandstränder. Nej, det finns även höga, karga berg med klippig terräng och ont om mat. Och det var där som vi, en flock med 21 hästar och åsnor, länge bodde.
Men tråkigt nog bestämde sig vår ägare en dag för att han inte ville ha oss längre, så han lämnade oss där uppe i bergen utan mat. Han var nog tvungen att smita från de böter han skulle fått när polisen upptäckt hur illa han behandlat oss.
Och så kom vintern. Och en efter en av flockmedlemmarna dog av hunger och nedkylning tills bara några få av oss fanns kvar.

Men då – som en skänk från ovan – kom människorna från Santa María räddningscenter och räddade oss! Tyvärr var det liiite för sent med tanke på mina öron – jag förfrös dem nämligen så att halva trillade av! Ajajaj!
Men räddningscentret är rätt ställe om du inte tycker du är särskilt snygg. För här får vi alla höra hur vackra och speciella vi är – det berättar människorna för oss hela tiden!

Min stackars lilla fölunge var så svag och tunn när vi kom hit, och nu kan hon inte sluta äta! Hon äter så mycket att Concordia och veterinären faktiskt är lite bekymrade och försöker komma på något sätt att kontrollera Volteretas ätande. Hon kan nämligen få allvarliga problem med hälsan om hon inte tar det försiktigt med maten efter så långvarit svält som hon tidigare utsatts för.

Jag har fått så många vänner här – både två- och fyrbenta.
En av dem är shetlandsponnyn Jav-Jav. Han är lite ensam, stackar’n. På grund av sina deformerade ben, som han fått på grund av dålig mat när han var liten, retar de andra ponnyerna honom och låter honom inte vara med. Så han bor ihop med de två getterna Heidi och Paqui.
Han säger att han är rädd att ingen någonsin kommer att adoptera honom, men känner sig samtidigt glad och trygg eftersom människorna här säger att de kommer att ta hand om honom för alltid.

En annan av mina nya bekanta här är Funny. På grund av en grym före detta ägare är hennes ena öga nästan helt vitt och hon ser nästan ingenting. Hennes före detta ägare var en usel ryttare som alltid red med sporrar och piskade henne hårt. En dag då han dessutom var arg för att Funny inte förstod hans kommandon, så … PANG blev allting svart! Stackars Funny.
En liten tröst kan kanske dock vara att den här mannen blev straffad för vad han gjort, och Funny mår bättre nu efter att ha blivit omhändertagen här på Santa María.

Låt mig avsluta min berättelse med en liten gnutta hopp inför framtiden. Människorna här på räddningscentret är som en ny, varm familj för mig, Voltereta och våra vänner här. Vi hoppas att snälla och godhjärtade människor kommer att ta hand om oss och älska oss som de vi är även i fortsättningen. Människor med hjärtat på rätta stället. Människor med själar – inte bara hjärnor.

Varma hälsningar från Dulcinea

Text: Concordia Márquez. Foton: CYD Santa María Rescue Center. Översättning: Jannica Almblad.